Programserie: Livskoreografier – infrastrukturer för ett levbart liv #1 

04 June, KL 14:30 - 18:30 Öppet arrangemang

När det sociala rummet förändras häftigt, påverkas också förutsättningarna för hur livet kan levas. I programserien behandlas de livskoreografier som springer ur dagens sociala infrastrukturer. Del av Choreographies of the Social.

När: 4/6, kl 14.30–18.30 samt avslutning 18.30–19.00
Var: Statens konstråds Art Lounge, Hälsingegatan 45, Stockholm, Sverige
Språk: Engelska
Anmälan: Senast 3 juni till andria.nyberg.forshage@statenskonstrad.se

När det sociala rummet förändras häftigt, påverkas också förutsättningarna för hur livet kan levas. Under denna programserie behandlas de livskoreografier som springer ur dagens sociala infrastrukturer. Programserien är en del av Choreographies of the Social och bjuder in till tre tillfällen med performance, filmscreenings och samtal som öppnar för vidare tolkningar av de begrepp som projektet utgår ifrån.

Programverksamheten för Choreographies of the Social fortsätter 15 och 21 augusti på R1, KTH Campus, Drottning Kristinas väg 51.

Medverkande: Konstnärerna Jonas Staal (NL), Thérèse Kristiansson/MYCKET (SWE) och Dana Yahalomi/Public Movement (ISR), samt filosofen Samo Tomšič (SVD/DEU) och litteraturvetaren Emily Apter (USA).
Produktion: Serien Life Choreographies – infrastructures for a liveable life har tagits fram av Frida Sandström till minne av Alina Popa, i samarbete med Annika Enqvist, Elena Jarl och Edi Muka/Statens konstråd, som en del av programmet för projektet Choreographies of the Social. Programserien fortsätter i Stockholm 15 och 21 augusti 2019.
Till minne av Alina Popa.
Moderator: Frida Sandström

PROGRAM 4 JUNI 2019
Life Choreographies – infrastructures for a livable life #1

14.30 Samling med förfriskningar

14.45 Edi Muka introducerar projektet Choregraphies of the Social och Frida Sandström, presenterar dagens program: Life Choreographies – infrastructures for a livable life

15.00 Tre konstnärskap, som medverkar i projektet Choregraphies of the Social resonerar utifrån frågan om vilka nya ”livskoreografier” som behövs idag: Jonas Staal, Thérèse Kristiansson/MYCKET och Dana
Yahalomi/Public Movement, inklusive paus.

16.20 Samtal om kollektiva praktiker, medverkande panel: Jonas Staal, Thérèse Kristiansson/MYCKET och Dana Yahalomi/Public Movement.

16.50 Paus

17.00 Samo Tomšič, föreläsning Triebleben

17.30 Emily Apter, föreläsning Micropolitics and Ecosophy

18.00 Samtal mellan Samo Tomšič och Emily Apter: Micropolitics and life drives

18.30 Avslutning med förfriskningar i Studion, Statens konstråds lokal på Gävlegatan 3

Livskoreografier – infrastrukturer för ett levbart liv // Life Choreographies – infrastructures for a livable life
Den sociala sfären har förändrats häftigt under 1900- och 2000-talet. Den planetära krisen är en mänsklighetens kris – en humanitär kris – vilket idag även kan härledas till det socialas kris. Eftersom affektiva utbyten idag inte bara är privata företeelser i det offentliga rummet, utan det primära arbetet på en samtida marknad, förändras den sociala sedimenteringen. Till skillnad från förra seklet är deltagande både en möjlighet och ett krav i livet.

Förra året skrev den nyligen bortgångna koreografen Alina Popa att vi måste utveckla nya ”livskoreografier”[1]. Vi följer denna uppmaning och frågar oss vilka dessa koreografier kan vara, samtidigt som vi också frågar oss vilka ”vi” är. På så vis inleder vi vad Gigi Argyropoulou kallar för ”en prekär process under konstant omförhandling”[2]. Dagens samhälle är fullt till brädden av en sådan prekaritet. Våra sociala relationer i konstant arbete, och det är från just sådana processer som individen utvecklas[3]. Denna tillkomst påverkas dock av den snabba förändring som våra kommunikationssystem genomgår.

Idag förvaltar vi själva det sociala innan vi delar det, vilket enligt filosofen Jason Read innebär att själva individueringsprocessen korrumperas[4]. Det resulterar i att människans självbild eroderar och, i förlängningen, humanitära övertygelser likaså. Därför frågar vi oss; vilka livskoreografier behövs idag? Vilka möjliga infrastrukturer sociala för det sociala kan vi återuppväcka, återta eller rentav göra om? Till skillnad från individuella behov är dessa infrastrukturer gemensamma. Likt en ”outtalad återstod av det delade livet”[5] uppstår de i vad Lauren Berlant kallar för affektiva gemenskaper, som växer i flera riktningar och tider. Så om en sådan heterotopi är vår utgångspunkt – hur verkar vi i den?

Det här är ett öppnande seminarium för konstrådets projekt Choreographies of the Social (Stockholm, augusti 2019), en samling konstnärliga och diskursiva interventioner som undersöker relationer och affiniteter som det sociala springer ur, och samlas upp i. Medverkande konstnärer konstruerar kontexter som understödjer eller igångsätter allianser där individers och gruppers ömsesidiga beroende prövas.

Mer information om Choreographies of the Social hittar ni här.

 

Källor:
[1]”The name “Life Programming” poses questions related to the recent boom of performance programming at contemporary art museums, and investigates how this type of art dealing with the immateriality of immateriality can interfere with the “live programming” of visual arts. It is also an occasion to think of the precept “art as life/life as art” now that it is clear, unlike it was in the 1960s when the enthusiasm for happenings opened a new chapter in art history, that “life” itself is already captured by the neoliberal apparatus, and that to make life art implies new life choreographies.”
[2]Alina Popa (2019). Art After Cantemir. e-flux Journal 98, https://www.e-flux.com/journal/98/256499/art-after-cantemir/ (tillgång 16.03.2019)
Gigi Argyropoulou. ”Critical Performance Spaces: Participation and Anti-Austerity Protests in Athens”, P[art]icipatory Urbanisms, http://www.part-urbs.com/anthology/critical_performance_spaces (Tillgång 16.03.2019)
[3]Jason Read. (2016). ”The Individuation of the Commons”, COMMONS/UNDERCOMMONS in art, education, work…, TkH, Journal for Performing Arts Theory, 23, s. 26.
[4]Jason Read. (2016). ”The Individuation of the Commons”, s. 29.
[5]Jordan Greenwald and Lauren Berlant. (2012). ”Affect in the End Times: A Conversation with Lauren Berlant Conversation with Lauren Berlant”. Qui Parle: Critical Humanities and Social Sciences, 20:2, s. 77.

[6]”The name ‘Life Programming’ poses questions related to the recent boom of performance programming at contemporary art museums, and investigates how this type of art dealing with the immateriality of immateriality can interfere with the “live programming” of visual arts. It is also an occasion to think of the precept ‘art as life / life as art’ now that it is clear, unlike it was in the 1960s when the enthusiasm for happenings opened a new chapter in art history, that ‘life’ itself is already captured by the neoliberal apparatus, and that to make life art implies new life choreographies.” Alina Popa (2019). Art After Cantemir. e-flux Journal 98, https://www.e-flux.com/journal/98/256499/art-after-cantemir/ (access 16.03.2019)

[7]Gigi Argyropoulou. “Critical Performance Spaces: Participation and Anti-Austerity Protests in Athens”, P[art]icipatory Urbanisms, http://www.part-urbs.com/anthology/critical_performance_spaces (Access 16.03.2019)